PJ Anders Linder
Jag vet inte om Kristina Axén Olin är ”nyliberal” eller ”socialkonservativ”, ”nymoderat” eller ”moderat classic”. Men hon har en uppiggande ideologisk energi – och av tröttheten från i höstas syns inte många spår. Nu jobbar hon för att göra vardagen bättre för stockholmarna – men har också en genomtänkt idé om vilken som är den sundaste vägen att gå: det handlar om att välja medborgarperspektivet. Att inte lägga sig till med den kommunala apparatens synsätt utan med användarnas – och skattebetalarnas.
Då blir det logiskt att, som hon gör i dagens SvD-intervju, föreslå utmaningsrätt för privata företag. Om det finns kommunal verksamhet som entreprenörer tror sig kunna göra bättre till lägre kostnad ska de förstås få chansen att få sin sak prövad. Varför tacka nej till bättre tjänster till ett rimligare pris?
Det blir också logiskt att ge hög prioritet åt kommunalskattens höjd. Den frågan har aldrig riktigt lyft i Sverige. Det låter så futtigt med tioöringar hit och dit, och många politiker verka tycka att det är bättre att behålla resurserna i politiken så att man kan sätta guldkant på den kommunala verksamheten. Men kommunalskatt är pengar rakt ur alla medborgares plånböcker, och det är ett stort ansvar för politikerna att inte ta några resurser i anspråk som man verkligen inte kan använda på ett mer produktivt sätt än medborgarna själva.
Den Axén Olinledda koalitionen har sänkt skatten med 30 öre. En struntsumma? Fråga alla de familjer som fått 1 500 kronor mer om året att röra sig med? Och det finns förstås mer att ta i Stockholms stads mångmiljardverksamhet: den krona Axén Olin talar om är långt ifrån något orimligt mål. Välskött kommunal verksamhet är inte bara bra för medborgarna som brukare utan också för medborgarna som skattebetalare.