Inte så jävla illa…

De retoriska höjdpunkterna i Erik Fichtelius skildring av ordförande Persson har redan blivit allmänt kända. När statsministern ska karakterisera dåvarande m-ledaren Carl Bildt fastnar han för formuleringen: ”så jävla dålig”.

Bildt replikerar nu på sin så ryktbara blogg: ”På sina håll är det möjligt att detta ses som stora statsmannaord. På andra tror jag nog att de mest som en bekräftelse på det som alla redan visste, nämligen Perssons ständiga tendens att tala illa om andra.”

Här är det inte bara två politiska tungviktare och meningsmotståndare, utan också två skilda förhållningssätt till kommunikation, som drabbar samman. Det ena har talarstolen som sin naturliga bas, det andra tangentbordet. Det ena sparar det stora allvaret till sig själv, det andra tar lagom mycket på allvar. Det ena pumpar upp, det andra sticker hål. Och då går luften ur.