Elmbrant har rätt om urholkningen av P1

Det är ju inte precis varje dag man känner själarnas gemenskap med P1:s egen folkhemsnostalgiker, Björn Elmbrant, men i dagens Aftonbladet är han rätt på det. (Tyvärr hittar jag bara denna sammanfattande nyhetsartikel på nätet, inte den artikel BE skrivit på kulturens sid 4.)

Det handlar om utarmningen av P1. Elmbrant listar en rad ambitiösa program, som nu avvecklas eller trängs tillbaka till förmån för tomprat och ytligheter som radiocheferna tycks tro att ”ungdomar” och andra underrepresenterade grupper bland P1-lyssnarna är intresserade av.

Att Gender försvinner kan jag möjligen ta som en man, men att Naturmorgon förvisas till P4 och ersätts med innehållslöst småprat om relationer är mer svårsmält. Det utmärkta Naturbruk har också skickats ut i identitetslöshet, och Studio ett får vi se hur det går med. Kommer det att visa sig vara en briljant idé att sända från shoppingcentrum runt om i landet flera dagar i veckan? Tillåt mig tvivla.

SR- och SVT-anställda klagar ofta över den ogina kritiken mot public service i debatten. Men hallå, som något program väl snart heter i P1: Det är ju de egna företagsledningarna som inte tror på idén om kvalificerad produktion längre utan förtvivlat jagar efter vind. Jag fortsätter att anse att det finns en viktig roll för public service-produktion med höga kvalitetsambitioner, men ett public service-system som ger publikjakten ökad prioritet på substansens bekostnad underminerar snabbt sitt existensberättigande.

Så avslutningsvis en prognos. Elmbrant talar ironiskt om ”khmererna” från P4 som nu håller på att ta över P1. Det ska väl syfta på att aggressiva know-nothings från lansdsbygden nu tar revansch på de intellektuella i stan. Det är en mindre lyckad metafor, för att uttrycka sig försiktigt, och innan dagen är över kommer vi att ha hört mer än en av de nya makthavarna begå hulkande undanledningsmanöver där man berättar hur ”kränkt” man känner sig.