PJ Anders Linder
Per T Ohlsson ägnar sin söndagskrönika i Sydsvenskan åt varningar för splittringstendenser i regeringen. Moderaterna var inte tillräckligt generösa vid regeringsbildningen, menar han, och resultatet är nu att de mindre partierna försöker profilera sig och skapar slitningar på kuppen.
”Ingen svensk regering i modern tid har börjat lika stapplande som Fredrik Reinfeldts”, skriver Per T Ohlsson.
Jag håller med om att splittringshotet finns men tycker inte att det är motiverat med lika ödesmättade tongångar som Ohlssons. Visst finns det gnissel och visst har det gjorts rejäla missar – men glöm inte att den ”stapplande” starten har givit och håller på att ge oss jobbavdrag, nystartsjobb, reformerad a-kassa, avskaffad stopplag i vården, avskaffad medfinansiering i sjukförsäkringen, privatiseringar och stora förbättringar i skolpolitiken.
Skapligt stapplat, får man väl ändå säga.
Ohlsson varnar för att m har roffat åt sig de viktigaste departementen, men det kan också ha sina poänger att de mindre partierna skapat tre kluster och kan profilera sig där: näring/infrastruktur (c), social (kd), utbildning (fp).
Vad som behövs är att Alliansen återuppstår, att de partierna uppträder som helhet och inte bara som enskildheter och att även partiledarna i de tre mindre partierna får chans att uttala sig om politiken i övergripande mening.