PJ Anders Linder
Urban Bäckström ställer en mycket intressant fråga på DN Debatt i dag. Varför ska vi fortsätta med samma överskottsmål i de offentliga finanserna? Två procent av BNP motsvarar 60 miljarder kronor – om året. Varför ska alla de pengarna gå till de offentliga kassorna i stället för till den privata sektorn. Varför är det viktigare att staten förbättrar sin soliditet än att hushållen får chans att göra det?
Bäckström är som bekant f d riksbankschef och inte känd för att ta lätt på stabiliteten i den offentliga ekonomin. Det här inlägget går inte att enkelt avfärda.
Det vore en sak om det var svåra obalanser i statens ekonomi, men så är det inte för tillfället. Sverige har bland de starkaste offentliga finansierna i OECD. Visserligen finns en statsskuld att ta hänsyn till, men om man håller den konstant i kronor räknat så blir den successivt allt mindre i förhållande till ekonomins totala förmåga.
Och denna förmåga blir betydligt starkare om den privata sektorn får chans att agera för ytterligare 60 miljarder kronor per år.
En fråga som Bäckström kunde ha adderat till sin artikel är varför intäkterna från försäljning av statliga företag ska användas till att stärka statens balansräkning? Det vore mycket bättre att dela ut åtminstone ett eller flera av företagen direkt till medborgarna.
1994 var statens usla ekonomi Sveriges kanske största problem. I dag är problemet snarare att svenskarnas ekonomi är så dålig. Staten och storföretagen badar i pengarna – det kan man inte säga om medborgarna.