Hellre ordningsbetyg än fromma förhoppningar

Man ska väl ha rimliga förväntningar på vad ordningsbetyg kommer att göra för ordningen i skolan; det är lätt att föreställa sig situationer där sänkt ordningsbetyg blir en sorts merit som bråkmakare kan visa upp. Å andra sidan ledde det till påtagligt minskat skolk när skolorna började skriva in olovlig frånvaro i betygen.

Nu flaggar de borgerliga i stadshuset för att man ska införa ordningsbetyg, och idén kan åtminstone vara värd att pröva.

För själva problemet – oordningen – är utomordentligt viktigt att åtgärda. Många skolor fungerar väl, men i många klassrum ägnas alldeles för liten del av lektionstiden åt undervisning på grund av bråk och stök – och många elever upplever stämningen i skolan som hotfull och obehaglig.

I en brukarundersökning 2005 var nästan hälften av Stockholms elever missnöjda med arbetsron i klassrummen. Det är förödande, allra helst för de elever som har svårt att få studiero i hemmet.

Och hur alternativen till ordningsbetyg ser ut är det ingen som vet. Både Carin Jämtin (s) och Lärarförbundet klagar och beskärmar sig, men deras alternativ är att hela samhället blir fullständigt annorlunda – och hur realistiskt är det att något sådant sker i brådrasket?

Ett bristfälligt men konkret försök mot fromma förhoppningar: i det valet håller jag på Lotta Edholm & co.