Var är sympatin för de hunsade?

Det är verkligen med stor bedrövelse man tar del av Sven-Otto Littorins åsikter i arbetsrättsfrågan i Ekots lördagsintervju. Är detta vad som finns kvar av den moderata viljan att skapa en öppnare, friare arbetsmarknad? Det är ju som att höra Hans Karlsson lägga ut texten igen.

Att genomföra ett stort systemskifte på arbetsmarknaden är en sak, dit är det kanske en bit. Men att justera maktbalansen mellan fack (LO) och fria aktörer är en helt annan och klart genomförbar sak.

Och i väntan på konkreta reformer kunde ju Littorin uttala sina sympatier för dem som blir utsatta för den fackliga övermakten. Men icke.

I stället säger han att t ex blockaden mot salladsbaren Wild’n Fresh är legitim. Enligt en borgerlig arbetsmarknadsminister är det alltså helt OK att fackförbund slutar hämta sopor från en hel saluhall därför att ett av företagen i den, och detta företags anställda, inte vill skriva på kollektivavtal. När en stark översittare talar maktspråk till två små, fristående parter är det översittaren som har ministerns sympati. Festligt.

Utomstående kan inte avgöra om de här konfliktåtgärderna är oproportionerliga, säger Littorin. Det måste parterna ta ansvar för själva. Ursäkta. Vilka parter? Varken arbetsgivaren i Wild’n Fresh eller medarbetarna är med i några partsorganisationer. Vad Littorin i realiteten säger är att det här får facket råda över.

Han säger att det som händer i Göteborg är lagligt. Tro det? Rätten till stridsåtgärder får enligt grundlagen inskränkas av svensk lag – och Europakonventionen, som garanterar negativ föreningsfrihet, är svensk lag sedan tio år. Det är allt annat än självklart att det fackliga maktspråket står i överensstämmelse med lagen. Det kommer framtiden att utvisa.

Men under alla omständigheter: det borde inte vara lagligt.

För några år sedan förbjöds facket att utlysa blockad mot enmansföretag och företag där bara familjemedlemmar är verksamma. Den frizonen kan och bör utvidgas. Men Littorin är kanske mer inne på att häva förbudet?