Är mänskligheten en sjukdom?

Det räcker inte med undergångsprofetior, varnar Maja Aase i sin ledare i senaste Journalisten. Vi måste ha undergångspolitik också. Hela samhället måste ryckas upp med rötterna och något nytt och grönare komma i stället.

Hur ska detta nygröna se ut? Maja Aase går till Jordens Vänner och låter deras ordförandes svar stå oemotsagda. Föga förvånande blir budskapet nej till bilar, nej till flyg, nej till ”konsumtionssamhället”.

Vad det senare egentligen betyder kan man bara gissa. Nej till välstånd? Nej till marknadsekonomin? Nej till enskilda människors drömmar om en roligare, friare och bekvämare tillvaro?

Går man till Jordens Vänners hemsida får man de misstankarna i allt väsentligt bekräftade. Jordens Vänner må se sig som vänner till Jorden men inte till mycket annat: Det är nej till EU, nej till kärnkraft, nej till frihandel, nej till transporter och nej till företagsamhet som gäller.

Jordens Vänner är helt enkelt en rörelse som står väldigt långt till vänster.

Klok miljöpolitik ser helt annorlunda ut. Den respekterar att människor vill få det bättre materiellt och den ser vetenskap och ekonomisk frihet som bundsförvanter, inte fiender.

Och den förstår inte varför Maja Aase med välbehag återger citatet att ”människan är jordens cancer”.

Om man tycker att människor är cancer, vad är man då beredd att göra mot dem?