Kina och USA måste göra gemensam sak mot Pyongyang

Nordkoreas bisarra diktator Kim Jong Il verkar genuint intresserad av en enda sak: att behålla makten över sitt olyckliga land och utsvultna folk.

Nu tror han att han har hittat universalmetoden: genom att provspränga en atombomb visar han omvärlden att Nordkorea i någon mening är ett kärnvapenland och tror sig därmed sätta stopp för militär invasion. Säkerheten (hans egen) är garanterad.

Kanske, kanske inte.

Det lär inte bli någon militär invasion. Alla vill bli av med Kim Jong Il och hans regim. (Tanken på vilka skurkstater som snart kan komma resande till Pyongyang i hopp om att få köpa kärnteknik är förfärande.) Men ingen är beredd att betala priset. Nordkorea har en armé på drygt en miljon hjärntvättade soldater och var kärnvapnen finns är det ingen som riktigt vet.

Däremot kan provspräningen få de övriga fem länderna i de s k sexpartssamtalen – USA, Kina, Japan, Ryssland och Sydkorea – att ta sig samman och börja tänka ut nånting gemensamt.

Kina, som är Nordkoreas närmsta vän, måste erkänna att ickekonfrontationen har misslyckats, Sydkorea likaså. Kina lär dessutom vara ytterst angeläget om att få någon sorts hygglig lösning till stånd före 2008, då de olympiska spelen går av stapeln i Peking.

Kina är nyckelspelaren. Om Kina drar undan sitt stöd för Kim Jong Il kommer den nordkoreanska regimen att implodera. Hittills har Kina varit ovilligt att betala det priset (oro vid gränsen, flyktingar, konflikter bland rivaliserande grupper). Men nu börjar alternativet se ännu värre ut.

Amerikanskt stöd till kinesisk beslutsamhet. Finns det någon annan väg?