Förändra partiet för att få makt att förändra landet, eller förändra partiet för att få makt, punkt slut?

Jag missade Matthew Parris i lördagens The Times, men här är artikeln: en pricksäker granskning av Cameron inför torykongressen.

De konservativa behöver en mer attraktiv profil, konstaterar Parris, men det är svårt att i längden vara valbar och lockande utan att erbjuda mer av substans. Ibland jämförs klickväldet hos Cameron med klickstyret hos Margaret Thatcher, men den stora skillnaden är att det i fallet Thatcher inte handlade om en klick utan om en politisk filosofi. För den som skrev under på den fanns det inga bunkerdörrar stängda.

Korrekt? Kanske inte till 100 procent. Men visst ligger det något i det. Thatcher ville ha makten för att förändra. Om Cameron vet vi än så länge bara att han är beredd att förändra tories för att få makten, däremot inte så mycket om hur han vill förändra Storbritannien.

En del jämför Cameron med Fredrik Reinfeldt, men till m-ledarens försvar måste då sägas att man inte kan klaga på substansen i Alliansens valmanifest. Fokuset på lägre inkomstskatt, lägre bidrag och gynnsammare villkor för dem som ska anställa, tillsammans med satsningen på kvalitet, kunskap och konkurrens i skola och sjukvård, är i alla fall flera steg på väg mot en filosofi.

Cameron ska bli konkretare under kongressens gång, har han sagt. Vi får se.