Leijonborg tillbaka in i ringen

Lars Leijonborg föll inte igenom i kvällens SVT-utfrågning. Han var inte precis glimrande. Men han var sammanhängande, kontrollerad och stod pall, och som jag ser att Kvällspostens Peter J Olsson skriver på sin blogg: Frågan är om inte denna habila insats kan ge viss skjuts åt fp:s sista vecka. Det finns alltid lite extra nimbus kring den som hängt mot repen men lyckas ta sig tillbaka in i ringen igen.

Dataintrångshärvan tog en god del av utfrågningen i anspråk. Inget konstigt med det. Jo, eller möjligen en sak: Hur många frågor fick egentligen Göran Persson om alla mandatperiodens s-märkta affärer!? Jag såg inte hela den utfrågningen och vet inte riktigt. Minns ni?

Fp har tagit över moderaternas gamla roll som medievänsterns slagpåse nummer ett. I någon utsträckning får man välförtjänt kritik: entusiasmen för buggning och övervakning är i starkaste laget.

Men på andra punkter har den fp-märkta stramheten fog för sig. Att det skulle vara fel på ordning och reda i skolan är ju t ex rena snurren. Vem skulle förlora på mer lugn och arbetsro i klassrummen? Och hur kan programledarna komma på tanken att misstänkliggöra satsningar på bättre polisnärvaro i utsatta områden: tror de att folk med låga inkomster tycker bättre än andra om att hunsas och behöva frukta brott!?

Knutson och Rundström har över huvud taget malt på i SVT:s gamla välbekanta tradition: Allt ifrågasättande handlar om varför bidrag inte är högre, varför skatter ska sänkas, varför betyg och ordning i skolan är viktigt. De har ställt dussinvis med frågor från vänster, få eller inga från höger. Här finns en viktig debatt att återvända till efter valet.