Se människan? Typ inte.

Skoldebatten har blivit mycket bättre på sistone. Nu handlar den om innehåll, kunskap och utvärdering och inte bara om budgetar. Fokus ligger i hög grad på att en stor grupp elever gör mycket dåligt ifrån sig och går ut skolan utan betyg och alltför ofta utan att kunna läsa och skriva. Det är helt rätt att lägga stor kraft på att bryta den utvecklingen; det är förfärligt att så många unga rustas så dåligt för kunskapssamhället.

Men de sämsta resultaten är inte skolans enda problem.

Även genomsnittsresultaten faller. Det har inte kommit på tapeten ännu. Medelklassen invaggas i falsk skäkerhet av larmrapporterna: Våra barn får i alla fall betyg och kommer vidare. Jodå, men hur väl rustade är de? Fråga högskolans lärare, som sliter sitt hår i förtvivlan över de dåliga förkunskaperna från gymnasiet,

Och de mest studiebegåvade lämnas att klara sig själva. Ofta går det väl bra, även om lektionerna blir tråkiga för den som har begripit och helst vill fördjupa sig och möta nya utmaningar. Men att inte ge begåvningarna större stimulans är ett trist och respektlöst slöseri.

De som är duktiga i idrott och konstnärliga ämnen har redan möjlighet att gå i speciella klasser. Nu vill de borgerliga ge ge språk- och matematiktalanger samma möjlighet, och då krävs det förstås intagningsprov för att man ska få reda på vem som är lämpad och klarar den högre studietakten.

I dag är sådana intagningsprov förbjudna.

Och så vill skolminister Baylan att det ska fortsätta. Hans engagemang gäller Enhetligheten, inte det enskilda barnet. Se människan? Typ inte. Det är lika tråkigt som förutsägbart.