Öppet läge tre månader före valet – för första gången på tjugo år

Per T Ohlsson tecknar en skarp bild av ett förändrat läge i dagens Sydsvenskan. Det otroliga har hänt: s har hämtat in det borgerliga försprånget och plötsligt ter det sig allt annat än osannolikt med ännu en vänsterregering.

Alliansen har haft det trögt på sistone, och konjunkturen fyller regeringens kassor inför valspurten. Jobben blir fler. Något talar ill borgerlighetens fördel – man har stärkt sin trovärdighet i jobbdebatten och bland väljarna blåser mild högervind – men sammantaget ser det bistert ut.

Det är svårt att invända, men i dagens SvD påminner jag ändå om att vi går in i den första jämna, ovissa valrörelsen på 20 år. Inte sedan 1985 har de båda blocken varit ungefär jämstarka med tre månader kvar till valet. Det vanliga har varit att ena sidan – och alla gånger utom 1991 har det varit vänstern – har haft ett så stort försprång i juni att själva makt- och regeringsfrågan redan varit avgjord. Senast, 2002, ledde vänstern med 14 procentenheter i juni.

Men så är det inte nu. Nu skiljer det 1,6 procentenheter. Valrörelsen avgör.

Och det är inte heller så, som många tror, att vänstern är suveräna och oslagbara valspurtare. I de tre senaste valrörelserna har de borgerliga stärkt sin ställning mellan juni och valet (även om det inte var med mycket vare sig 1994 eller 1998).

Borgerlig valseger är möjlig. Om partierna håller ihop Alliansen. Och får snurr på ett förändringsbudskap. Löften om status quo – leder till status quo.