PJ Anders Linder
Elever går i skolan för att lära sig läsa, skriva och räkna. Det gör inget om de lär sig annat också. Tvärtom. Men läsningen, skrivandet och räkningen är grunden. Utan dem – ingenting.
Många svenska högstadieelever läser urdåligt. En del kan knappast läsa alls på egen hand. I varje fall inte texter som är längre än några stycken.
Det är helt förfärligt.
Orsakerna är flera, men en är att skolan inte vågar kräva saker av eleverna. Man är rädd att de ska bli uttråkade, trötta och känna sig mindervärdiga om de nu inte läser något vidare bra.
Man begär inget – och då händer det inte heller något. Eleven går från klass till klass och slutar i utanförskap.
Alltsammans beskrivs i Mats Wahls nyutkomna ”Den vilda drömmen” (Brombergs, 2006). Det är en svart verklighetsbild från svenska högstadier: en bild av hur det blir när man tror att det är elakt att ställa krav, dvs när man tror att eleverna ändå aldrig kan lära sig något.