PJ Anders Linder
”Ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren.” Så börjar ingressen till dagens DN debattare. Göteborgsprofessorn Kent Asp har gjort en ny opinionsmätning bland journalister.
Men det är en hel del ”man bites dog” över den där ingressen. Inte Asps fel, men väl DN:s.
För visst visar mätningen vad ingressen säger. Men också att politik- och ekonomireportrarna har sina partisympatier fördelade ungefär precis som allmänheten. Medan journalistkåren i sin helhet föredrar vänstern framför de borgerliga med siffrorna 67-33.
”Nyheten” är det tidigare opublicerade material om ekonomi- och politikjournalisterna. (Och låt mig gissa, det dröjer inte länge innan den dyker upp artiklar som påstår att det har klarlagts att ekonomijournalister är ”högervridna”!)
Det starka faktumet är att det finns dubbelt så många vänsterjournalister som borgerliga.
Konsekvensen är enligt min mening inte propaganda: bara för att man röstar v eller mp sitter man inte på morgnarna och funderar på hur dagens insats ska gynna vänstern. Det handlar mer om kultur än individer. Nog verkar det troligt att en del föreställningar om hur världen hänger ihop – vilka konflikter är viktiga, vilken auktoritet är legitim, vem har gott uppsåt? – präglar både partival och sätt att tolka och beskriva verkligheten?
Tag en sändning i gårdagens Eko som exempel. Inkomstskillnaderna i Sverige är internationellt sett ganska små. Det får Ekot att tala om att Sverige är ett av världens ”bästa” länder i det här avseendet. Det är inte propaganda – men det speglar ändå en hållning.
Menar verkligen Asp att medierna skulle se exakt likadana ut om styrkeförhållandena hade varit de omvända?