Satsa på de skolor som fungerar i stället för dem som inte fungerar

Ibrahim Baylan förutskickar en satsning på Sveriges 100 sämsta skolor. De ska få mer pengar och kunna anställa mer folk. Varifrån pengarna ska tas och hur länge nivåhöjningen ska gälla är ytterst oklart.

Moderaternas Sten Tolgfors riktar i sin skolblogg skarp kritik mot Baylan. Det är väl motiverat. Men jag tycker att den annars så kloke Tolgfors har valt fel angreppssätt.

Tolgfors talar om risken för stigmatisering, att det är fel att peka ut vissa skolor som särskilt dåliga. Och han undrar varför inte problemelever i bättre skolor också ska kunna få stöd.

Stigmatiseringen föstår jag inte riktigt. Tolgfors är själv den kanske främsta talesmannen för att skolor ska utvärderas och resultaten bli tillgängliga för allmänheten. Klart att en sådan genomgång kommer att bli till en lista där hundra skolor är de hundra sämsta.

Baylans feltänk ligger på ett annat plan. Det är ju rena slöseriet att ge massor av pengar till landets sämsta skolor; de ska förstås gå till de bästa skolorna. Speciellt om man med ”bäst” menar bäst i förhållande till de sociala förutsättningarna.

Det är det som fungerar väl som ska ha mer pengar och kunna utvecklas – så att fler elever får chans att ta del av den goda undervisningen. Ett samhälle som lägger alla extraresurser på det som fungerar sämst kommer knappst att bli speciellt framgångsrikt. Det som fungerar riktigt uselt är nog bäst att lägga ned – så att man kan bygga nytt från grunden.