Läs Florida genom kritiska glasögon

Trendgurun Richard Florida är på väg till Stockholm. Det blir stort tjohej i veckan när han framträder vid konferensen Folkhemmet 2.0

Florida har satt ihop ett kreativitetsindex, där Sverige klarar sig mycket väl. Glädjande – eftersom Florida menar att kreativiteten, så som han definierar den, är den avgörande faktorn för framtida utveckling och tillväxt.

Men Floridas index har rätt svåra brister och måste tas med en stor nypa salt. Jag utvecklade skälen till det i en krönika i SvD den 26 juni förra året, när hans bok ”The Flight of the Creative Class” just hade kommit ut. Jag återger texten här nedanför:

AV FRUKTEN KÄNNER MAN TRÄDET (SvD 26/6-05)

BLI INTE FÖRVÅNADE ifall Göran Persson börjar
tala om Florida före valet. I så fall handlar det
knappast om att han bestämt sig för Miami
Beach i stället för Sörmlands inland, utan om
att hans medarbetare har fått fatt i The Flight
of the Creative Class (Harper Business, 2005)
av inneekonomen Richard Florida.
Boken är en uppföljare till den omdiskuterade
The Rise of the Creative Class från i fjol.
Grundtanken är att framgång numera bestäms
av mänsklig skaparkraft, och att det viktigaste
för nationer och regioner har blivit att göra
sig attraktiva för människor i kreativa yrken.
Med sådana avser Florida inte bara konstnärer,
forskare och uppfinnare utan också företagsledare,
analytiker, finansfolk och professionella
som läkare, advokater och arkitekter. I väst
varierar gruppen mellan en femtedel och en
tredjedel av de yrkesverksamma. Allra störst
andel finner man på Irland.
Floridas budskap till sin amerikanska
hemmapublik är att andelen kreativa i USA
stagnerar, medan andra länder rycker fram.
Snart hotar brain drain ut ur Amerika. Det är
förstås så man väcker uppmärksamhet och får
igång en ångestfull debatt om nationell dekadans,
men för den som studerar amerikansk
innovationskraft på avstånd är det svårt att
känna igen sig. Visumpolitiken må ha blivit
onödigt ogin i terrorattackernas efterföljd,
men ännu lockar USA begåvningar till sig på
ett sätt som inget annat land förmår.
Var kommer då Persson in i bilden? Jo, under de
senaste veckorna har statsministern visat stort
engagemang för olika rankningslistor, som ger
bra positioner åt Sverige. I partiledardebatten
häromveckan räknade han upp några stycken
och lät förstå att de borgerliga måste drivas av
bristande patriotism när de kommer med kritik
trots alla fina placeringar. Och nu kommer
ännu en lista med Sverige i topp.
Florida sammanställer ett globalt kreativitetsindex
för nationer. Det har tre beståndsdelar
– talang, teknik och tolerans – och ska ge
en bild av hur kreativ miljö ett land erbjuder.
Sammantaget blir Sverige etta med Japan som
tvåa och Finland som trea. Det lär inte dröja
länge innan statsministern tar åt sig äran även
för denna triumf och då kan det vara bra att
vara förberedd.
Floridas ansats är inte ointressant. Ingen kan
förneka kunskapens, lärandets och nyfikenhetens
betydelse för samhällsutveckling och
ekonomi, och det ter sig rimligt att deras betydelse
ökar. Sverige skulle göra klokt i att tänka
mer på den saken när utbildnings- och näringspolitiken
utformas.
Själva indexet ger upphov till mer kritiska
funderingar. Det bygger på att det är bra om
människor är välutbildade, att det tekniska
kunnandet är högt och att samhällsklimatet
är öppet och tillåtande. Men Florida gör dålig
skillnad mellan potentiell och förverkligad
kreativitet. Hans två mått på teknik är FOUinvesteringar
som andel av BNP respektive
antal patent per invånare, och där klarar sig
Sverige mycket bra. Men han mäter inte antalet
patent som omsätts i nya affärer och nya företag,
och där finns akilleshälen. Företagsamhet
är över huvud taget märkligt frånvarande i hela
indexet.
Vad gäller kunskaperna – Floridas ”talang” –
är ett av de tre måtten hur stor andel av befolkningen
som har en akademisk grundexamen.
Det är Sveriges svagaste gren i hela indexet,
och ändå är vi mitt uppe i en intensiv debatt
om den högre utbildningens kvalitetsproblem.
Florida beaktar bara kvantitet.
Det som gör Sverige till sammanlagd vinnare
är våra höga poäng för tolerans. Halva den
delen av indexet gäller dock hur ”moderna”
länderna är, där traditionalism och inte minst
religion bestraffas. Men hur entydiga är egentligen
de sambanden? USA och Irland får dåliga
toleranspoäng men dit flyttar ju kreativa
människor i skaror, och hur klent är det med
kreativitet och framgång i katolska kärnländer
som Bayern och Lombardiet? Och hur lätt har
det varit för invandrare att göra karriär och
bli framgångsrika i vårt eget sekulariserade
samhälle?
Floridas bok identifierar några viktiga svenska
styrkor. Här finns storföretag som satsar mycket
på FOU och har många forskare anställda. Här
görs innovationer. Den sociala konfliktnivån
är låg. Men Florida gör också samma sorts
misstag som regeringen så ofta gör: tittar på
input i stället för output, budgetar i stället för
utvärderingar. Visst är det bra med många
uppfinningar och många i utbildning, men det
är ännu bättre med nya företag och studenter
med gedigna kunskaper. Mellan potential
och förverkligande står regelverken.