Staten på sluttande plan

I debatten om Muhammedkarikatyrerna har västliga ledare hävdat att de inte har någon anledning att be om ursäkt, eftersom staten inte förfogar över medierna i ett fritt och öppet samhälle.

Det är en mycket viktig princip.

Men hur ska man mot den bakgrunden förstå UD/Säpoinsatsen för att stänga sverigedemokraternas webbtidnings publicering?

I någon sorts formell bemärkelse har staten inte inskridit mot själva mediet men däremot i realiteten mot dess distribution.

Hur skulle myndigheterna ha gjort om ett stort och seriöst medium hade beslutat sig för att publicera!? Man har givit sig upp på ett sluttande plan.