Skönmålning för internationell publik

Göran Persson skriver i Newsweeks särskilda nummer inför 2006 (ej online). Hans tema: Sverige är bäst i världen.

Och visst är Sverige sympatiskt och imponerande i många avseenden: Folk visar öppenhet mot omvärlden. Fred råder. Naturen är attraktiv och i gott skick. Nyfikenheten är stor på ny teknik. Företagsamheten är ytterst välskött. Näringslivet satsar mycket på forskning och utveckling.

Allt detta förtjänar att berättas för omvärlden. Men Göran Perssons text handlar inte om civilsamhället utan om den politiska sektorn. Det visar sig vara höga statsutgifter som gör samhället bra.

Statsministern skriver: ”Den här sortens system är en fördel för utveckling och tillväxt. En robust offentlig sektor ger folk tryggheten att söka nya möjligheter och pröva ny terräng…..Viljan att betala skatt är relativt stark i Sverige, eftersom människor litar på att pengarna används till gemensamma uppgifter – sjukvård, skolor och social service som är tillgänglig för alla.”

Men.

För det första söker ju inte folk nya möjligheter – övergripande talat. Sverige har ett nyföretagande som är ett av västvärldens lägsta, och en historiskt låg företagarandel i befolkningen. Och LAS håller kvar folk på jobb där de inte trivs till den grad att de blir sjuka av det. Det säger numera såväl Försäkringskassan som TCO.

För det andra används ju inte skattepengarna bara till hälsovård, skola och service. Mer än hundra miljarder om året går till alla de vuxna människor som inte arbetar utan är arbetslösa, sjukskriva eller förtidspensionärer. Vem tycker då att det är roligt att betala skatt? Och hur bra gick det för Persson och Nuder när de började tala om skattehöjningar i början av året? Det övergav de illa kvickt.

För det tredje är det inte hur mycket man satsar sokm är intressant. Sverige satsar jättemycket per elev på skolan men får bara ut medelmåttiga resultat. Det är att vara slösaktig. Inte ambitiös.

Svensk ekonomi har visat hyggliga tillväxttal under de senaste tio åren. Men vi har inte förbättrat vår plats i OECD:s välståndsliga nämnvärt, trots att det går trögt på många andra håll i Europa. För samtidigt som tillväxten går skapligt sjunker kronan i värde.

Vi blir rikare tack vare att vi blir fattigare. Det är inte riktigt lika imponerande som Göran Persson vill göra gällande.