Biltullar en byråkratisk mardröm

Biltullarna är inte bara slöseri med pengar – 3,8 miljarder kronor! – och ett demokratiskt haveri. De blir också en byråkratisk mardröm.

Systemet med kameror i stället för manuell betalning leder inte bara till integritetskränkande övervakning utan också till att medborgarna försätts i osäkerhet. SvD konstaterar i dag att det inte finns något ordentligt skydd för dem som får sina registreingsskyltar stulna. Men det slutar inte med det:

Hur ska gästande bilister, ovana vid Stockholmstrafiken, hålla koll på hur många tullar de passerat och vid vilka klockslag?

Hur ska Lindingöbor kunna hålla koll på om de passerat ut ur tullsystemet igen inom en halvtimma efter att de gjort entré i Stockholm. 29 minuter eller 31? Det avgör om man ska betala.

I en familj med 20-åriga barn och två bilar, ska man behöva organisera förhör varenda kväll för att få reda på hur, när och var det har passerats tullar? Hur många kommer att få påminnelser och betalningsanmärkningar pga passeringar som andra familjemedlemmar har gjort?