Om medier, miljarder och hunden Tott

Och just nu läser jag Sturle Scholz Naerös ganska färska bok om Tinius Nagell-Erichsen, Schibstedkoncernens, huvudägare, patriark och f d chef för det mesta. Den heter kort och gott Tinius (Kagge, 2005).

Det hör väl numera till kutymen att man som anställd i koncernen ska visa sin integritet genom att tala om att det här inte är något vidare. Men det har jag ingen lust med. Nagell-Erichsen (som jag inte har träffat) träder nämligen fram som en utomordentligt underhållande och levande person, full av kärlek till tidningar och livet. Och författaren har gjort ett förträffligt jobb. Sällan har jag läst en lika tekniskt skickligt hopkommen intervjubok, där skribenten finns närvarande med aldrig tar över scenen utan låter huvudpersonen konsekvent stå i centrum.

Men det handlar om mycket annat också: Medievärlden – framför allt den norska – sedd genom ett temperament. Barndom och uppväxt. Och så turer i Marka. Och bandvagnsfärder över Hardangervidda. Och Discovery Channel. Och mycket mer.