PJ Anders Linder
Blocken är ungefär lika stor i dagens mätning från Sifo. Den borgerliga ledningen på tio procentenheter från början av hösten har smält ihop till halvannan procent. Valrörelsen blir inte bara lång, den blir spännande.
Moderaterna har gått tillbaka mer än tre procentenheter sedan september, och det matchas inte av framgångar för de andra borgerliga partierna. Man kan nog inte räkna med att sommaren höga m-tal ska hålla in i mål, och då gäller det att c eller kd gör sig kapabelt att fånga in väljare som tvekar mellan blocken. I dagsläget ser dock inget av partierna riktigt ut att ha den kraften. Det behövs ett psykologiskt genombrott: en folklig fullträff för Maud Olofsson eller Göran Hägglund.
Kd gör helt rätt som talar klarspråk om fastighetsskatten och familjernas frihet. Men det tänder inte. Hur ser en kristdemokratisk brandfackla ut?
Socialdemokraterna har fått mycket uppmärksamhet under sin kongress och skördar säkert en del frukter därav. Mycket pengar till pensionärerna är alltid attraktivt – men frågan är om inte Göran Persson visade sin skicklighet just i det så hånade klarspråket om att det inte blir någon tvångsdelning av föräldraförsäkringen nästa mandatperiod. I ett läge när moderaterna försöker gå en medieopinion snarare än en väljaropinion till mötes i familjepolitiken visade Persson ledarskap; det lär han få betalt för. Kongressombuden blev förstås sura, men sådant internt partilir bryr sig väljarna föga om.