Var finns motmakten mot LO?

Det är bara att ta av sig hatten för Maciej Zaremba. I den andra DN-artikeln om de nya EU-medborgarnas fria rörlighet skriver han om Vaxholmsfallet – och får fram ny, högintressant information.

Det visar sig att Byggnads krävde 145 kronor i timmen till de anställda i det lettiska bolaget för att överhuvudtaget vara berett att teckna avtal. Om man inte fick sin vilja fram skulle det bli stridsåtgärder.

Samtidigt var snittlönen för svenska byggnadsarbetare 133 kronor i timmen.

I klartext: Byggnads ställde orimliga krav i syfte att hålla utlänningar borta från den svenska arbetsmarknaden. Det är bedrövligt. Och det blir inte bättre av att LO och regeringen helhjärtat slutit upp bakom Byggnads.

Gudars vad Wanja Lundby-Wedin och Göran Persson har skämt ut sig.

Zarembas artikel är ytterligare en påminnelse om LO:s nya aggressiva hållning: Krav på långtgående nyreglering av en redan överreglerad arbetsmarknad, nej till EU:s tjänstedirektiv, orimliga avtalskrav, attacker mot Svenskt Näringsliv för att bli politiserat. (Ironiskt nog framförda i talarstolen vid kongressen i ett politiskt parti.)

Varför väljer de borgerliga just denna stund för att sända försonliga signaler till LO? Borde det inte vara bättre att ta en tuff debatt? Att LO-topparna skulle åtnjuta så brett stöd att det vore en röstförlorare att utmana dem tror jag är en felbedömning. Svenska folket är inte mot facket. Men kärleken till Norra bantorget är rätt begränsad.