Camerons kväll i kväll?

I kväll börjar valprocessen för att utse ny toryledare efter den avgående Michael Howard. Det sker i fyra steg:
1. I kväll röstar parlamentsgruppen (198 personer) fram tre kandidater, som går vidare till nästa omgång.
2. På torsdag röstar parlamentsgruppen bort ytterligare ett namn och fastställer två huvudkandidater.
3. I slutet av november får alla partimedlemmar – drygt en kvarts miljon – välja mellan de båda namnen.
4. Den 6 december tillkännages vem som har vunnit.

I dagsläget finns fyra kandidater: David Cameron, Kenneth Clarke, David Davis och Liam Fox.

Fox är partiordförande (motsvarar snarast partisekreteraren i Sverige), läkare, yngre och anses stå till höger i partiet.

Davis är justitieminister, eller kanske snarare inrikesminister, i skuggregeringen. Han har varit favorit intill nyligen. Solid. Lite stel. Också till höger om mitten i partiet.

Clarke har haft ett antal ministerposter i toryregeringar. Han har långt mer erfarenhet av tungt, praktiskt regeringsansvar än alla de andra kandidaterna tillsammans. Han är välkänd och populär bland väljarna. Mot honom talar hans ålder (65) och att han anses alltför Europavänlig för att passa de EU-skeptiska partiaktivisterna.

Cameron är färskast i politiken. Han är ung (39) och har en sympatisk framtoning utan att verka opportunistisk. Han är sannolikt den liberalaste kandidaten och den som mest lyhört tycks ha tagit in hur det moderna Storbritannien tänker och känner kring politiska frågor. En del kommentatorer har givit honom smeknamnet ”Tory Blair”. Cameron har under den senaste tiden förföljts av mediefrågor om eventuell droganvändning under studenttiden, men uppmärksamheten verkar snarare ha stärkt Cameron än försvagat honom. De andra kandidaterna har hamnat i bakvatten. Föreningsordförandena i tories verkar i de flesta fall ta ganska lätt på anklagelserna och menar att det där är något som hör ungdomen och historien till: möjligen ser man också här ett intressant tecken på hur attityder liberaliseras i det brittiska samhället, vilket då också skulle kunna vara ett argument för Cameron. Han är starkt inriktad på att förändra de konservativas framtoning och öppna upp partiet.

Enligt dagens The Times är det Cameron som ser sina aktier stiga under de sista skälvande timmarna före kvällens omröstning.