PJ Anders Linder
Vänsterpartiet lever ett ytterst rikt inre liv. Efter oändliga mängder om och men har partiledaren Lars Ohly till sist kommit loss och klivit av den förfärliga svenska stödföreningen till Fidel Castros kommunist-Kuba. För detta får han nu hård kritik från partikamrater, varav ett antal sitter i partiets styrelse.
Ohlygarkerna visar sig vara mer traditionalistiska än Ohly själv. Det blir vpk när vänsterpartisterna själva får välja.
Alltsammas skulle kunna avfärdas som tragikomiska turer i en sekt på vänsterkanten – om det inte vore för att sekten utgör del av regeringens underlag i riksdagen och utövar inflytande över alltmer av politiken, försvarspolitiken inkluderad.
Vi tar det där sista igen: Sveriges försvar är numera underkastat nyckerna hos ett parti, där delar av ledningen tycker att man är en svikare när man inte ställer upp för den kommunistiska diktaturen på Kuba.
Om inte detta leder till en stor principdebatt där Göran Persson får förklara sig är det ett väldigt misslyckande för samhällsdebatt och opposition i Sverige.