PJ Anders Linder
Det är inte lätt att se vad som är junilistans speciella erbjudande till väljarna. På vilket annat sätt än att vara nystartat står partiet för någonting nytt?
EU-kritiken? Men alla partierna, fp möjligen undantaget, är ju nu EU-kritiska på det sätt som junilistan säger sig vara, dvs för medlemskap men mot superstat.
Och i övrigt är partiets ståndpunkter ganska väl företrädda av den gamla vanliga borgerligheten.
Det ser mer ut som att politiska entreprenörer har hittat en nisch (”vi har borgerliga förslag men säger att vi är ganska s”) som kan exploateras snarare än som att politiska idealister går fram med ett fräscht program som man tror på.
Junilistan kan dra en del s-väljare till sig utöver de mer borgerliga symopatisörerna. Det kan minska s-resultatet ytterligare – men ändå göra det lättare för Göran Persson att sitta kvar, eftersom det kan bli ännu fler småpartier som är intresserade av uppgörelser.
I så fall blir det ännu svårare att få viktiga reformimpulser till stånd.
Junilistans entré gör livet farligare för alla de små partierna, inte minst för kd. De rent matematiska skälen för en formaliserad borgerlig valallians har sällan tett sig starkare.