Börja i mitten men stanna inte där

Alliansens skatteförslag får nu kritik från såväl tjänstemannafacken TCO och Saco som företagarna i Svenskt Näringsliv. Orsaken är att marginalskatten på högre inkomster inte ska sänkas. Moderaternas partisekreterare, Sven-Otto Littorin, försvarar sig med argumentet att skattesänkningförslag måste vara finansierade och att det är svårt att hitta pengar. Opinionsgurun Sören Holmberg menar att det ändå inte finns någonstans att ta vägen för dem som tjänar lite bättre, varför Alliansen har allt att vinna och inget att förlora på att lämna de mer högavlönade därhän.

Tio tankar kring detta:

1. Det är rimligt att Alliansen lägger huvuddelen av sina inkomstskattesänkningar i de vanligaste lönelägena. Det är mycket viktigt att vända den grundläggande logiken i svensk skattedebatt och visa att sänkt inkomstskatt är bra för alla.

2. Värnskatten kickar in vid 38 800 kr/månad. Den är en utpräglad straffskatt på utbildning, ambitioner och företagande och har ingenting i ett rättvist, modernt och konkurrensutsatt skattesystem att göra. Den drar in 2-3 miljarder per år till staten. Det är ca en fjärdedel av den uteblivna besparing på trafikförsäkringen som Alliansen nu håller på att hantera. Det motsvarar en tolftedel av de nyupptäckta utgiftsmöjligheterna i Pär Nuders budget.

3. Klart att det finns pengar till att avskaffa värnskatten. Det är en fråga om politisk vilja.

4. Ett beloppsmässigt större problem är den statliga inkomstskatten. Ibland viftas den undan med att den bara skulle drabba höginkomsttagare. Det är helt fel. Man börjr betala statsskatt vid en månadslön på ca 26 000 kronor. Medianlönen för gymnasielärare var förra året ca 25 800 kronor. Höginkomsttagare? Rika? En tredjedel av alla heltidsarbetare betalar statsskatt. Höginkomsttagare? Rika?

5. Statsskatt innebär att man betalar kommunalskatt plus 20 procentenheter i marginalskatt. För de flesta blir det ca 52 procent i marginalskatt. Mer än hälften av en inkomstökning går alltså bort i skatt för folk i helt vanliga lönelägen. Det är inte rimligt.

6. Allt fler drabbas av statsskatt eftersom skatteskalorna inte justeras i takt med inkomstökningarna.

7. Statsskattebördan måste reduceras…

8. …för att så småningom ersättas med proportionell skatt, plattskatt. I ett sådant system betalar alla samma andel i skatt – men höginkomsttagare betalar mer i kronor räknat, eftersom de tjänar mer. Det är inte orättvist.

9. När det gäller att inför plattskatt finns det dock reella problem med finansieringen, så jag begär inte att det ska ske över en natt. Däremot bör processen inledas fortast möjligt. Antingen genom att brytpunkterna höjs, så att färre drabbas av statsskatten. Eller genom att skattesatsen sänks, t ex till 45 procent det första året och 40 procent lite senare. Och så kan det få hålla på.

10. Sören Holmbergs argument om att man kan strunta i ”höginkomsttagarna” därför att de är så få är ett riktigt uselt argument. Dels är det orättvist särbehandlande med hög skatt på dem som till sist haft framgång i karriär eller företagande. Dels är det dumt: i en konkurrensutsatt, öppen ekonomi driver det kunnande och kapital ur landet.