Försvinnarna försvann

Avslutade i går kväll Jerker Virdborgs roman ”Försvinnarna”, som kom på Norstedts i våras. Hans förra bok, ”Svart krabba”, är en märklig och suggestiv skildring av ett militärt uppdrag i ett Sverigelikt land i krig: den beskriver en tillvaro där allting är osäkert och oklart och kylan håller människor i järngrepp.

”Försvinnarna” erbjuder i sina bästa stunder också en del sådana suggestiva klanger, men som helhet är boken en besvikelse. Den handlar om en ung mans alltmer fixerade letande efter en gammal klasskamrat, som spårlöst försvunnit under en kort promenad mellan lärarhögskolan och bilparkeringen.

Det skulle kunna bli fängslande och starkt, men den fragmentariska berättartekniken fungerar inte. Texten är upphackad i korta stycken – och korta, ofullständiga meningar, som möjligen är avsedda att förmedla en stämning av stress och förvirring. Men i stället för att dra läsaren med sig blir framställningen staccatoartad och ganska trist.

Mest fascinerande är en faktauppgift, som inleder boken. Där berättas att drygt 170 000 svenskar har rapporterats försvunna sedan 1965 – och att ca 150 000 av dem har återfunnits. Drygt 20 000 vet man inte var de är. Tjugo tusen!