Ta fajten mot skräcken

Nya explosioner drabbade London i eftermiddags. Det var på dagen två veckor efter massmorden den 7 juli. Förra gången krävdes 56 människoliv, den här gången verkar lyckligtvis ingen ha omkommit. Antingen har terroristerna misslyckats i sitt uppsåt, eller så handlade dessa attacker om att skicka en satanisk hälsning till Londonborna: Fyra bomber för två veckor sedan. Fyra skrämskott i dag. Fyra nya ohyggligheter om fjorton dagar. Ni ska aldrig känna er säkra.

Terroristernas syfte är att sprida död och skräck. De drivs av hat mot toleransen, mångfalden och den fria åsiktsbildningen i öppna, demokratiska samhällen. Våldet blir ett mål i sig.

London är den kanske allra mest internationella av städer. Bombdåd där är i särskilt stor utsträckning bombdåd mot oss alla. Och alla goda krafter måste nu samverka så långt det någonsin går för att motverka och stoppa terrorn.

Det kan tyckas utsiktslöst för öppna samhällen som vill fortsätta att vara öppna att sätta stopp för enstaka individers försök att ta med sprängmedel till platser där det finns mycket folk. Hur ska man hitta nålarna i höstacken? Men terrorbekämpningens mål måste vara att kväsa terrorismen.

Det handlar om polisarbete och underrättelseverksamhet. Men det handlar också om att intressera sig för terrorns idémässiga rötter, att rikta det samhälleliga strålkastarljuset mot dem och genomlysa de miljöer där unga människor duperas och rekryteras. Polis och militär spelar en central roll i terroristbekämpningen men utan ett civilt samhälle på sin vakt som säger nej till extremismen kommer arbetet att bli hart när omöjligt.

Och så handlar det om en sak till. Att inte låta sig skrämmas. Att leva som vanligt är den viktigaste medborgerliga motståndshandlingen. Det är gott att veta att miljoner och åter miljoner britter i dag kommer att bidra med den.