PJ Anders Linder
SvD fortsätter i dag sin granskning av Centrum mot rasism (CMR). Ett nyckelbegrepp i diskussionen är GONGO, dvs governmentally oriented/organized non-governmental organisation, dvs en ”frivilligorganisation” eller förening som inte är fristående utan i själva verket bara existerar därför att statsmakten vill att den ska finnas.
Det är mycket viktigt för ett land att ha ett starkt civilsamhälle: en sfär som kompletterar statens maktlogik och marknadens kommersiella verkan. Desto besvärligare om detta civilsamhälle vid närmare granskning inte visar sig vara speciellt civilt utan i själva verket är en del av maktapparaten. Då blir man utan maktdelning. Då får man mindre av pluralism och genuin mångfald.
Statsvetaren Bo Rothstein formulerar läget väl i dagens SvD-artikel: ”I stället för frivilliga organisationer som driver opinion mot regeringen får vi förstatligade organisationer som driver opinion nedåt. Det blir ett samhälle där folket ska göra som staten vill i stället för tvärtom.”
I Sverige 2005 har många makthavare tappat tålamodet. Det är för trist, långsamt och omedialt att driva politik på traditionellt sätt genom lagstiftning – reglerande eller avreglerande. I stället ska nya idéer och värderingar drivas igenom meddetsamma, på ett obyråkratiskt sätt: den andan ger oss kampanjmyndigheter med ideologiska uppdrag, ”ideella” föreningar som CMR och ett allmänt principlöst arbetssätt.
Mycket skulle vara vunnet – såväl ideellt som ekonomsitk – om politikerna lät statsapparaten koncentrera sig på sina kärnuppgifter i stället för att vara medial, politiskt korrekt och kortsiktig.