Blomstertiden här

Tillbringade några förmiddagstimmar i solgasset på Sundbyskolans (Spånga) skolgård. Avslutning för alla årskurser inklusive dotterns första.

Man kan säga mycket om skolan i Sverige, och när det gäller skolpolitiken är jag rätt ofta kritisk i mina SvD-artiklar. Men man har i alla fall blivit väldigt mycket bättre på att göra bokslut efter vårterminen och hälsa sommaren välkommen än när jag var elev.

Rejäl scen. Mycket folk. Nationalsången. Konferencierer från första klass. En lång rad sångnummer med både modernt och traditionellt, både ”sommartider” och ”baldersbrå”. Tal av elevrådets ordförande, som manar sina kamrater att göra skillnad. Hyllning av framgångsrika matematiktävlande från årskurs åtta. Tal av rektor, som tackar för insatser från medarbetare, föräldrar och företag i kvarteren runt skolan. Små och stora elever sjunger tillsammans. Det hela avslutas med ”Den blomstertid nu kommer”. Gud nämns, och ingen svimlar av på grund av det. Nior i mörka kostymer och ljusa klänningar tar hand om varsin förskoleklassare på väg från ceremonin.

Levande, positivt och engagerat. Många får chans att göra något – och det förväntas att man ska ta uppgiften på allvar och göra så gott man kan.

Sverige borde ligga högre i de internationella kunskapsjämförelserna. Alltför många faller igenom. Men nog finns det hopp.