PJ Anders Linder
William Rees-Mogg funderar över Oxfords dominans i brittisk politik. Av de senaste tio premiärministrarna har sju sin examen från Oxford.
Rees-Moggs slutsats: Oxford är av hävd ett universitet där de humanistiska ämnena rankas högst. Cambridge, däremot, fäster störst vikt vid naturvetenskaperna. Och politik är, som historia, mycket mer av konst än av vetenskap.
Politikern som konstnär, politiken som humanistisk gärning. När hörde man senast en sådan tanke i svensk debatt? Ja, när hörde man senast en genuin stunds självreflexion över huvud taget.
När hörde man förresten senast en svensk politiker eller ledande samhällsdebattör över huvud taget referera till sina universitetsår som en betydelsefull personlig erfarenhet? Det pratas någonting alldeles kopiöst om utbildningens betydelse, men vilka beslutsfattare tar egentligen utbildning, bildning och intellektuella prestationer på allvar?