Varning för det howardska misstaget

Bloggaren Dick Erixon har i dag gjort en serie intressanta poster, som tar upp frågan om borgerligt samarbete. Dels efterlyser han mer strategi och värderingar på taktikens bekostnad, dels uttrycker han bekymmer över de borgerligas bristande segervilja.

Jag kan också känna frustration över att de enskilda partiernas iver att plocka poäng för egen räkning så ofta dominerar över lusten att göra insatser för ett maktskifte, som gagnar alla fyra.

Hittills känner ingen tillräckligt mycket för helheten. Det behövs mycket mer av gemensamma uttryck och gemensamma manifestationer av viljan att ta över och erbjuda en annan regeringspolitik. Det vore utmärkt med en civil organisation, Allians för Sverige, vid sidan om de fyra partierna, så att vanligt folk kan engagera sig just för en borgerlig seger.

Samtidigt. Man ska inte tappa känslan för vad som är snabbt och vad som är långsamt i politiken. Det är en sak att byta åsikt, det kan vara fort gjort. Det är en annan sak att tänka nytt kring sin organisatoriska identitet, för identitetsfrågor sitter så oerhört djupt rotade.

Tänk bara vilken djup misstänksamhet det fanns emellan de borgerliga partierna bara för några år sedan. Nu är läget helt annorlunda. Än så länge mer prat än handling, jodå. Men hellre prat än tystnad och surhet.

Det intressanta är att omvärldens förändringar har stegrats. När partierna valde samarbete i innehåll snarare än samarbete i form – valallians – exponerade de sig också för återkommande kritik för oenighet. Den måste de nu bära av genom att bli eniga i de centrala frågorna, annars kommer varje debatt framöver att bli allt mer plågsam.

Frågan om ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna har blivit en symbol för oenigheten de borgerliga emellan. Den behöver lösas ut snarast möjligt. I en så central ekonomisk-politisk fråga kommer oenigheten inte att accepteras. Orättvist, kan man tycka, men sådant är läget.

Ovanpå det behövs sedan mer av politik, mer av starka skäl till att ersätta Göran Persson med en borgerlig statsminister. Fokuset är i dag alltför stort på konkreta förslag, det blir för mycket teknik och för lite politik. VARFÖR är det viktigt att byta statsminister? Svaret på den frågan måste vara att det blir en annan politik med en annan regeringschef, och att det är stöd för den alternativa linjen man söker.

Det går inte att vinna val på att lova något som i realiteten är business as usual. Fråga Michael Howard!