Vänsterpartiets systerparti

Det blev inget feministparti i dag heller. Däremot en förening som kanske ska bilda parti. Kanske har det också blivit mer sannolikt att feministpartiet verkligen bildas.

Att döma av idéerna som ventilerades så där lite i allmänhet och i princip vid feministföreningens presskonferens i morse finns det inga skäl i sak att glädjas åt bildandet: det handlar om samma gamla nebulösa och aggressiva tal om ”könsmaktsordning” som förut – och om en allmänt vänsteristisk inställning till offentlig sektor, företagsamhet och individernas frihet.

Feministpartiet blir ett utpräglat, sannolikt rätt extremt, vänsterparti, som säkert kan göra livet surt för Lars Ohly, Peter Eriksson och Marita Ulvskog, men som knappast kommer att göra några större inbrytningar bland dem som har tänkt rösta borgerligt.

Vid presskonferensen hade bildarna betydande problem att klargöra ifall det fanns några skillnader mellan de egna ståndpunkterna och vänsterpartiets.

Största hotet mot borgerliga väljare är att borgerliga politiker i nervös opportunism försöker tackla feministpartiet genom att gå det till mötes. De initiala reaktionerna har dock varit ganska skapliga på den punkten. Men de kan bli bättre. Gudrun Schyman är förstås inte en politisk personlighet som borgerliga partier ska anpassa sig till – utan mobilisera emot.