Bilda dig (men berätta det för guds skull inte…..)

I en utomordentligt läsvärd artikel i Sydsvenskan skriver Expressens kulturchef Per Svensson om bildningens trängda läge i svensk kultur. Att säga att man är vältränad väcker gillande och respekt, att säga att man är bildad väcker löje, skepsis eller rentav aggressivitet.

Hur kan det komma sig, undrar Svensson. Till skillnad från så många andra populära egenskaper – vänlighet, charm, gott humör – är bildningen resultatet av egna ansträngningar under lång tid. Man blir inte bildad i en handvändning.

I det jämlikhetsglada Sverige kan man tycka att bildningen borde stå högt i kurs. Den är tillgänglig för var och en som bemödar sig, kräver varken anor eller kapital – och ändå ses den med sådan misstänksamhet.

I det offentliga samtalet pågår en kult av bildningens motsats: spontaniteten, de vuxnas barnslighet, bejakandet av drifter och det sanna, av kultur opåverkade jaget. Ungdomars känslor väger tyngre än äldres erfarenheter. Självdisciplin tolereras när det gäller kroppen men inte när det gäller själen. Hur klokt och bra är det med ett sådant stämningsläge? Inte bra alls.