Ulvskogs räddningar blir ständigt självmål

Marita Ulvskogs korta karriär som partisekreterare är inte precis präglad av fullträffar och triumfer. De hätska angreppen på bl a kungen, Bonniers och Länsförsäkringar har alla slagit tillbaka på henne själv och hennes uppdragsgivare. Och det upphaussade nätverket Feministas skulle vara rena skämtet om det inte var så förfärligt trött och innehållslöst.

Men nog borde Ulvskog ha kunnat komma på något bättre än att klaga på medierna när hon skulle förklara det väldiga tappet för s i den senaste Sifomätningen.

Först hade väljarna inte fått chansen att se socialdemokraterna som de verkligen är.

Sedan var det fel att medierna granskar regeringen hårdare än oppositionen.

Men om bilden av s inte har blivit den eftersträvade trots att partiet har suttit tio år vid makten är det kanske inte medierna det är fel på?

Och vad ska medierna granska om inte den regering, det regeringsparti och de regeringsanknutna organisationer som har styrt och ställt i Sverige under ett decennium?

Om Ulvskog ska rädda Persson ur den här nedåtgående spiralen får hon hitta på något bättre.