Mejl om privatvårdens betydelse

I helgen länkade jag till en utomordentligt läsvärd artikel i Sunday Times om modern protesteknik, som beskrev hur amerikanska soldater kunnat återgå i aktiv tjänst i sina förband trots att de fått skador som föranlett amputation.

Apropå den bloggposten har det kommit ett intressant mejl från Alarik Sandrup i Bryssel. Jag återger det här i något förkortad version:

”Själv med ett amputerat ben, gör jag en (långsökt) koppling till den pågående diskussionen om stopplagen, vilken syftar till att begränsa de privata inslagen i svensk sjukvård.

Det är nämligen så att den teknik och de material som gör det möjligt för oss amputerade att leva någorlunda drägliga liv kommer från privata företag, vilka lever på en konkurrensutsatt global marknad. Den utveckling jag själv upplevt under de senaste tio åren – och som drivits fram av denna konkurrens – har varit makalös och har sannolikt varit avgörande för att jag i dag kan leva ett aktivt liv med ett krävande/stimulerande arbete, familj och friluftsliv.

Till detta kommer det faktum att nästan alla svenska protesverkstäderna drivs i privat regi. Kvaliteten hos dessa är mycket hög, dels vad gäller själva ”hantverket” med att ta fram proteser, men inte minst vad gäller tillgänglighet, serviceanda och övergripande vilja/förmåga att hitta helhetslösningar som passar just mig! Gör jag en jämförelse med offentligdriven primär- eller sjukhusvård ser jag stora skillnader, framförallt med avseende på hur man ser på patienten och dennes betydelse.

……

Jag är medveten om att stopplagen inte syftar till att stänga protesverkstäderna som drivs privat, men med mina positiva erfarenheter från den privata vården kan jag inte få stopplagen till att vara något annat än ett inhumant och cyniskt tilltag från vänsterns sida för att hitta en ideologisk fråga som de kan samla de allt glesare ”massorna” kring.”