Tories: Herre, låt dem vinna men inte genast!

I den senaste mätningen från brittiska MORI ligger Tony Blairs labourparti bara två procentenheter före de konservativa. Ganska intressant, med tanke på att rådande visdom är att det sannolikt blir parlamentsval redan den 5 maj.

Konservativa betraktare ska dock inte jubla för tidigt. Systemet med enmansvalkretsar gör att det inte räcker med en hög nationell väljarandel, utan stödet måste också vara fördelat på ett ändamålsenligt sätt. Ett resultat enligt MORI-mätningen skulle fortfarande ge labour en stor och säker majoritet i underhuset.

Det mesta tyder på en labourseger, men det är mer match den här gången än det har varit på de senaste tio åren. Tories har efter mycket vinglande, och en hel del dyster opportunism, hittat fram till ett budskap om skatter, vård och brott, som inte precis speglar någon solig reagansk konservatism men som inte är alldeles dead on arrival i väljarkåren.

Under alla omstänigheter är läget tillräckligt spännande för att den vasse ärketoryn Matthew Parris i en artikel i The Times ska varna för att tories håller på att vinna. Parris vill inget hellre än att de konservativa ska ta över makten och Tony Blair skickas all världens väg, men han skriver dystert att torypartiet ännu inte är redo för att segra.

Han menar att läget påminner om några tidigare tillfällen. Edward Heath vann 1970 utan att ha något alternativ till labourpolitiken, Harold Wilson vann tillbaka makten 1974 utan att ha en aning om vad han skulle göra med den. Men allra störst likhet är det med 1992, då Neil Kinnock hade goda chanser att segra men överraskande förlorade mot John Major. Den gången sågs det som ett fruktansvärt bakslag för labour men i historiens backspegel var det en välsignelse för Tony Blair. Labour var inte färdigreformerat på långa vägar 1992, hade snart åkt ut igen – och Blair och New Labour hade aldrig fått chansen.

Vinn gärna, kära toryparti, är Parris budskap. Men ta det nästa gång, när ni är klara.

Man kan finna resonemanget tankeväckande eller knäppt, men en sak är säker: det låter sig inte överföras till Sverige. Man kan dividera om hur redo Alliansen är att ta över, men allt det förbleknar när man tänker några ögonblick på hur otroligt väl förberedda socialdemokraterna är på att förlora.