PJ Anders Linder
Moderaterna förvirrar minst lika mycket som de klargör med dagens utspel om skolan. Det är förstås utmärkt att de ger skolfrågorna högre prioritet och har idéer om hur kvaliteten kan bli bättre i den kommunala skolan. Men det är inte lätt att förstå varför detta ska paras med uttalanden om att man tidigare har brytt sig för mycket om friskolorna.
Friskolorna står fortfarande för en begränsad andel av det totala antalet elever, men friskolornas tillkomst och tillväxt har betytt enormt mycket för vitaliseringen av både skoldebatt och skola under 1990-talet. Att det skulle ha varit ”feltänkt” att ägna stort intresse åt detta betydelsefulla genombrott är en besynnerlig tanke.
Att man samtidigt som man satsade mycket på friskolor kunde ha engagerat sig mer för traditionella frågor om kvalitet och bildning är en annan sak. Det ena står inte i någon logisk motsatsställning till det andra.
Precis som i arbetsmarknadspolitiken skapar nu moderaterna frågetecken kring sin idémässiga hållfasthet – och det alldeles i onödan. Vad tror man sig egentligen tjäna på att undergräva sin egen idéidentitet?