Ogin signal till Ankara

EU bjuder in Turkiet till förhandlingar om medlemskap, men det är en inbjudan med armbågen. Landet får inga ordentliga besked om att det verkligen är just medlemskap som väntar vid förhandlingarnas slut, och det verkar tas för givet att det inte kan bli fråga om fullt fri rörlighet för turkiska medborgare.

Ogint och kortsiktigt tänkt. EU behöver Turkiet lika mycket som Turkiet behöver EU, och vad finns att vinna få att skapa osäkerhet kring den fantastiskt nyttiga kraft för turkisk förnyelse som den långa medlemskapsprocessen har inneburit?