Skolan sorterar som bara den

I morse var jag i riksdagen och lyssnade till skoldebatt. Den hade kommit till efter Skolverkets rapport om att läsförståelsen är bedrövlig och att kunskaperna sjunker i matematik och kemi. Ytterligare en bakgrundsbild är dagens SvD-nyhet om att bara var tionde elev på det individuella programmet tar sig fram till godkänt slutbetyg.

Det hettade aldrig riktigt till i den glest befolkade kammaren, men Lars Leijonborg hade en bra fråga till Ibrahim Baylan: Har vi fått en ny skolpolitik eller bara en ny skolminister? Det kom aldrig något riktigt svar.

Baylan varnade för att m och fp vill ha en ”sorteringsskola”, som gör skillnad på dem som klarar målen och dem som inte gör dem, som sätter betyg tidigt, som inte accepterar att man förstör och stör lektionerna. Sådant brukar få borgerliga att ängsligt tala om att de minsann vill ha lika mycket jämlikhet som s, men Leijonborg var tuff och kontrade.

Vilken sortering är värst? Att man sätter betyg? Eller att man – som i dag – har en skola där 3/4 inte får godkänt i alla ämnen, och där 1/10 av niorna inte klarar de beskedliga kraven för att få börja i gymnasiet.

Medan Baylan mässar om en skola för alla, sorterar verkligheten för full maskin.