He is Tom Wolfe

Tom Wolfes nya bok ”I am Charlotte Simmons” har inte precis fått ett översvallande mottagande, men jag är ändå övertygad om att jag – och man – bör läsa den.

Även hans förra, ”A man in full”, hade rätt stora brister. Ett av de parallella förloppen var fullständigt osannolikt och slutet 1800-talsmässigt slumpartat. Men man kunde läsa hela boken bara för de bästa passagerna, där Wolfe förenade eleganta, stilistiska svulstigheter med det säkra, ironiska ögat för samtidens svagheter.

Ingen har samma fingertoppskänsla för moden, tonfall och idiotier. Wolfe erbjuder en resonansbräda där var och en kan höra sina egna värsta opportunismer eka. Det är hemskt. Det är toppen.

”I am Charlotte Simmons” är säkert inget helgjutet verk i Nobelklass. Men att det är säkert, det är gjutet.