Rekrytera ledare och ge dem frihet

Efter en kvart med rektorn vet man ungefär hur väl en skola fungerar. Ungefär så sade en gång Tony Blair.

I går följde jag med riksdagsmannen Sten Tolgfors, som reser runt i Skolsverige för att få en helhetsbild av läget. Vi for till Dalsjöskolan i Dalsjöfors utanför Borås, och där träffade vi bl a rektorn, Gustav Hanuliak.

Efter en kvart med Hanuliak vet man att det är bra tryck i Dalsjöskolan. Rektorn frustar av energi och har på fyra år tagit en av kommunens problemskolor till toppen.

Hanuliak är en ledartyp. Han har brutit med skolans likgiltighetskultur och krävt engagemang av sina medarbetare. Inledningsvis gav det upphov till hårda kontroverser, men nu är klimatet positivt och många hör av sig och söker jobb. Skolk och skadegörelse har minskat, betygen har blivit rejält mycket bättre.

Hanuliaks problem är nu att han inte nöjer sig. Han vill bli ännu bättre. Han vill få frihet att förfoga över sin budget, att fatta anställningsbeslut, att sätta löner. Men Dalsjöskolan är kommunal och alla problem ska dras genom de kommunala kvarnarna; rektorn har ansvar men begränsat med befogenheter.

En väg framåt kan vara att bli kommunal friskola, dvs få friskolans frihet men under fortsatt kommunalt huvudmannaskap. Men även där mal kvarnarna långsamt, långsamt.

Besöket gör en både uppåt och nere. Uppåt över att det går att göra så mycket skillnad även inom det kommunala systemet. Nere över att det krävs integritet och ledarskap av ett slag som få kan visa upp – allra helst bland dem som formats genom långa år i det befintliga systemet.

Reglerna behöver ändras för att skolorna ska kunna bli bättre. Men det behövs också en målmedveten satsning – på rekrytering till ledarjobben. Mycket mer ljus på rektorsuppgiften! Individens betydelse i historien underskattas alltid, och med individens roll för undervisning och förkovran är det etter värre.