Ägande är ingen fluga

Jag har just läst Stig-Björn Ljunggrens nya bok om Jarl Hjalmarson. Den heter ”En konservativ i skjortärmarna” (Hjalmarson & Högberg, 2004) och är väl värd lite begrundan.

Hjalmarson hade sin storhetstid som högerledare på 1950-talet. Han lyckades aldrig ta ifrån socialdemokraterna regeringsmakten, men han hade framgångar i debatten och var med och såg till att det aldrig gjordes allvar av de statssocialistiska idéerna från 1940-talet.

Språket har åldrats en aning men tankegångarna i den hjalmarsonska 1950-talspolitiken har mycket som talar för sig. Det handlar framför allt om att skapa förutsättningar för ett brett personligt ägande i samhället. Där alla bor i hyresrätt och ingen har pengar på banken blir folk utlämnade till staten; där det finns egnahem och sparkapital ökar människors känsla av frihet, och andan blir öppnare.

Ägarfrågorna är klart underskattade och har varit det länge. Vi lever i det förgyllda fickpengssamhället, där de flesta arbetar och har lön, men där det allra mesta av inkomsterna direkt går åt till utgifter och amorteringar och förbluffande många lever ur hand i mun utan buffertar. I ett sådant samhälle blir integriteten och modet att sticka av lidande. Dags att ändra på det.

Det finns inget nyckelfärdigt program – men bra idéer att inspireras av – hos 1950-talets Jarl Hjalmarson.