Hellre glädje än bedrövelse den 9 november

Det firas jubileer var och varannan dag nuförtiden, men dagens 15 årsminne av Murens fall förblir i högsta grad värt att högtidlighålla.

Dels för att dagen står som symbol för hela den faktiska befrielsen av Östeuropa från kommunism och förtryck. Dels inför framtiden: som en påminnelse om att det omöjliga kan bli möjligt, och att det gäller att aldrig ge upp.

Det var ”realisterna” – de som ”visste” att Muren var där för evigt och att det gällde att lära sig att leva i sovjetmaktens skugga – som fick fel. Det var ”idealisterna” – de som hoppas på frihet och ville arbeta för den – som fick rätt.

Det här betyder inte att allting alltid kommer att ordna sig. Men det betyder att hoppet aaldrig är utsläckt, och att fantasin är det sista man ska lämna ifrån sig. Det är när alla slutar att drömma som eländet blir ett slutgiltigt faktum.

Dagens östra Tyskland är inget lyckorike. Men det känns lite smågrinigt att tala om problemet just denna dag: den 9 november ska man fira segern. Den 10 kan man börja oja sig igen.