All kommunism är skräp

Det har varit mycket prat om kommunism under de senaste veckorna. Vänsterpartiet har granskats på ett nytt, effektivt och välgörande sätt.

Vem vet, en partsprängning kan vara närmare förestående än vad många tror. Hur ska Vägval vänsterkretsen och ohlygarkerna kunna fortsätta att samarbeta för gemensam framgång?

Samtidigt finns en sak som jag tycker är fortsatt underdiskuterad: även kommunism som accepterar de demokratiska spelreglerna är skräp.

Om man menar någonting med att man är ”demokratisk kommunist”, vad menar man då? Jo rimligen att man i öppen tävlan i den demokratiska processen vill söka folkets stöd för en politik som avskaffar äganderätt och religionsfrihet, lägger civilsamhället under politisk kontroll och genomtrumfar kollektivets vilja mot alla individuella invändningar.

Kort sagt ett folkvalt förtryck, som kommer att knäcka företagsamheten, marknadsekonomin, välståndsskapandet och den fria åsiktsbildningen. Hur ska medier kunna verka om tryckpressarna är kollektiviserade? Hur ska kritiska författare kunna arbeta om det inte finns några fria förlag? Hur ska vi kunna få det bättre om det privata initiativet är olagligt?

Det finns fortfarande romantik kring den kommunistiska drömmen (se bara svärmandet för Che Guevara). Men ALL kommunism leder till ofrihet och fattigdom – även om den mot alla odds skulle komma till makten på demokratisk väg.