PJ Anders Linder
Splittringen blir viktig inför valet 2006 som inför alla andra svenska val i modern tid. Skillnaden är bara att argumentet den här gången gynnar borgerligheten.
Alliansen rymmer åsiktsskillnader men också ömsesidig respekt och vilja att ta gemensamt regeringsansvar.
Vänsterblocket rymmer både åsiktsskillnader och hätsk rivalitet. De senaste veckornas kommunistdebatt är inte det enda men det främsta exemplet. Hur i all världen ska Göran Persson kunna driva splittringsargumentet när han i riksdagen lutar sig på ett parti, vars partiledare avskyr EU men i gengäld är medlem i svensk-kubanska vänskapsföreningen?