Ska man leva permanent på a-kassa?

Göran Persson använder en välbekant argumentationslinje: Sociala försäkringar som a-kassan är en förutsättning för att vårt näringsliv ska fungera smidigt, eftersom människor vågar acceptera omställningar tack vare ersättningarna när de inte har jobb.

Att som de borgerliga sänka ersättningsnivåerna är att skapa ett fattigt proletariat, hävdar Persson.

Men hallå, var det inte omställningar försäkringarna skulle syfta till snarare än försörjning under långa perioder?

Att sänkta ersättningsnivåer slår hårt mot en del beror ju på att omställningsverksamheten har upphört att fungera, och att många i realiteten har socialförsäkringarna som permanent inkomstkälla.

Det är rörligare arbetsmarknad och personliga sparkapital, inte nollskillnad mellan jobb och ickejobb, som skapar genuin trygghet i den moderna ekonomin.