SvD: blogg och papper hör ihop

Ledarskribenterna lämnar sin piedestal, skriver Nicklas Lundblad i en artikel om SvD:s blogg i nya numret av Axess (ej on line). Lundblads analys är ny och bryter mark, men riktigt allt vill jag inte hålla med om.

Lundblad går tillbaka till Max Weber och dennes resonemang om att legitimitet bygger på karisma, tradition och rationalitet. Dvs att en ledarsidas tyngd bygger på stilistisk förmåga, lojalitet bland läsare/sympatisörer och den intellektuella halten i resonemangen.

Genom att börja blogga avhänder sig tidningen de båda första källorna. Bloggposter är korta och får svag retorisk kraft; traditionens flöde med artiklar i papperstidningen en gång om dagen bryts upp av bloggens småposter. Kvar är rationaliteten, och det är fråga om den ensam förmår ge ett medium normgivande kraft. Så långt Lundblad.

Rätt och fel, tycker jag.

Genom bloggen får tidningen möjlighet att avge synpunkter i realtid. Sådana blir förstås kortare, hetare, mindre genomarbetade än artiklar till nästa dags tidning. Genom bloggen öppnar sig SvD:s skribenter mer för recensioner och kritisk återkoppling: i form av mejl eller texter på andra bloggar och webbplatser.

Lundblad skriver emellertid som om papperstidningen hade upphört att existera och SvD bara fanns på bloggen, och så är inte fallet. Den traditionella ledarsidan med sina höga kvalitetsambitioner – på papper och i pdf på webben – förblir den dominerande kanalen. För SvD är bloggen ett spännande komplement till de mer genomarbetade analyserna och kommentarerna – men just ett komplement.

Lundblads resonemang hänger också i hög grad på att något ska ske, som han i sin text nödgas notera ännu inte har skett, nämligen att vi inför full kommentarsmöjlighet på nätet. I ett sådant läge skulle onekligen gränsen mellan SvD och den övriga bloggosfären tunnas ut. Men något sådant har vi inga planer på: SvD:s erbjudande till läsarna är inte att ta del av allas synpunkter på allt mellan himmel och jord utan att erbjuda ett flöde av urvalt material försett med personliga, förhoppningsvis tankeväckande och läsvärda kommentarer. Genom en fullständigt fri kommentarsfunktion skulle gränsen mellan SvD och alla andra nätplatser suddas ut, kvalitetsmärkningen försvinna, och det tjänar varken SvD eller läsarna på.

Ledarbloggen innebär inte ledarsidans förvandling till renodlad realtidskommentar å ena sidan eller allmänt klotterplank å den andra. PJ just nu är ett mindre dramatiskt försök att lära av livet i en ny miljö, samt att göra ledarjournalistiken mer levande och närvarande, generösare i sitt förhållande till idékällor och andra medier, med större aptit på feedback, men inte mindre medveten om att man måste hålla hög kvalitet för att förtjäna läsare.

Vi försöker plocka russinen ur kakan och är stolta över det.