Fortsatt dystert för tories

Storbritanniens konservativa inleder sin årliga partikongress i dag. Det sker i ett märkligt läge, där partiet är största parti i vissa opinionsmätningar samtidigt som det slutade på en förnedrande fjärdeplats i ett fyllnadsval häromdagen. Uppenbarligen svarar en del väljare ”tories” i syfte att ge labour en knäpp på näsan när instituten ringer, medan det fortfarande är en bra bit till att verkligen välja den konservativa valsedeln.

Tony Blairs New Labour har gjort det svårt för tories. Hur får man håll från höger på ett parti som talar väl om företagsamhet, säger sig vilja ha valfrihet i offentlig sektor och kontinuerligt höjer tonläget i kriminalpolitiken. Tories studsar mellan taktikerna: i den ena sekunden ska man vara ett högeralternativ, i den andra en trygg röst i mitten. (Man sade t ex på ett bedrövligt opportunistiskt sätt nej till avgifter i den högre utbildningen av rent partitaktiska skäl.)

Den nya partiledaren Michael Howard har gjort bättre ifrån sig än företrädarna William Hague och Iain Duncan Smith, men det är en god bit kvar. Kanske blir det först när Blair en dag har avgått och labour glider tillbaka en bit åt vänster, som tories får en riktig chans.